Alex gröna blogg

Hallå där hemma!

 

Vi har precis varit på ett oförglömligt äventyr i Patagonien! Vi har vandrat en led som kallas W som ligger i nationalparken Torres del Paine, Chile. Utan någon erfarenhet av att kampa och väldigt liten av att vandra klarade vi oss igenom 4 tuffa dagar. Jag är så jäkla stolt att vi klarade det!! 

 

Äventyret började med en buss från El Calafate en tidig morgon med slutdestination Puerto Natales i Chile. Från Puerto Natales gick sedan bussarna in till nationalparken Torres del Paine där vi skulle vandra. Bussen gick sönder några gånger påvägen men annars gick det bra och vi hann till ett infomöte som ägde rum kl 15. Infomöte räddade våra liv, nästan bokstavligt! Vi fick så många bra tips inför vandringen och jag tror inte vi hade klarat oss utan det. Amerikanaren som höll mötet berättade om själva leden (W), väderleken, utrustning samt hur vi skulle tänka kring mat mm. Han berättade att vind är väldigt vanligt och vinden kan komma från ingenstans i 100km/h och sedan försvinna igen och det är möjligt att få 4 olika vädetlekar på en dag (yey). Svårt att säga om vi blev mer pepp eller mer opepp efter mötet.. Från honom hyrde vi sedan jackor, tält, sovsäckar mm. Vi var som ni kanske förstår inte så förberedda på att vandra, det är lite svårt att få med allt man kan behöva när man ska backpacka i flera olika klimatzoner. 

 

Efter infomötet fick vi testa att sätta upp tältet själva (det gick inte så jättebra, iallafall inte för mig). Vi fick efter en stund hjälp av amerikanaren att sätta upp det och det visade sig vara väldigt enkelt! När vi höll på och mecka med tältet kom världens sötaste hund och la sig precis bredvid oss och tältet, med huvudet undet tältet. Vi såg honom flera gånger i stan och jag döpte honom till Rufus. Ville så gärna ta med honom hem <3. Under infomötets gång samt när vi testade att sätta upp tältet hade jag många och blandade känslor. Jag kände mig otaggad på hela grejen men ändå så ville jag ju göra det, naturnörd som man är. Det kändes som att vi hade för lite varma kläder, fel skor, fel utrustning och för lite erfarenhet. Jag fryser så himla lätt om händer och fötter, de blir isklumpar efter 5 minuter i kallare temperaturer så det gjorde mig också otaggad.

 

Dag 1

Tidigt (ca kl 6) gick vi upp för att gå den korta biten till bussen. Bussresan tog ca 2 h och den skulle ta oss in i parken. På bussen träffade vi amerikanaren Andrew som vi även träffade dagen innan på bussen från El Calafate på infomötet. Andrew hakade sedan på oss resten av dagen (och några till). På bussresan in i Torres del Paine såg vi massa vilda guanacos som ser ut lite som lamor och vilda nanduer som ser ut som små strutsar. Vi blev sedan avlämnande vid en båt som tog oss över till början av Wt. 

 

Så fort vi gick av båten började det regna och blåsa! Ibland blåste det så mycket att regndropparna piskade som nålar i ansiktet. När vi tog en paus kändes det som att vi skulle blåsa bort! Skulle gissa på att det säkert var över 20 m/s från och till. Vi vandrade på trots hemsk väderlek uppför vänstersidan av Wt till vår första campingplats, Grey. Det var 11 km dit och det tog oss 4 h att komma dit. Att det tog så lång tid berodde på att det var så jäkla mycket uppförs och sen stundtals jättebrant nedför. Det med en stor tung väska på ryggen tar lite tid! Vi led oss igenom vandringen med några små vattenpauser och nötpauser. Vattnet drack vi från bäckarna (kallaste och godaste jag druckit!!) och nötter åt vi till lunch för att det inte väger så mycket samt att man kan äta det medan man går! Det var ett tips vi fick stanna inte för lunchpauser. Så glad att vi inte gjorde det, hade kostat så mycket tid energi och värme. Vi var lite besvikna på utsikten, den var inte så fin som vi hoppats på då det var mycket nedbrunna träd och molnigt. Vi hade läst att Torres Del Paine var ett av de finaste ställena i världen att vandra på så förhoppningarna var rätt höga.. Men det blev jättemycket finare sen!

 

Väl framme vid campingplatsen var skorna dygnsura, humöret sådär (Hanna trampa i världens vattenpöl precis innan) och fötterna var så trötta efter den långa vandring. Vi satte upp tältet snabbt och gick sedan in i ett rum för att fixa middag! Efter middagen gick vi och värmde oss i stugan där det bodde vandrare som inte sover i tält. Det var så varmt och skönt och vi snackade en stund med några amerikanare. Alla var advokater, doktorer och ingenjörer men såg ut som "sport jocks" som Hanna kallade dem haha. Jag hade lagt mina skor på tork framför brasan och då frågade en av killarna om det var mina skor och de blev förvånade över hur jag kunde vandra i så tunna ostadiga skor. Jag sa såklart att de var grymma (för det är dom) och berättade att de var som barfotaskor fast en sko liksom. Skoväggen är väldigt tunn, ingen sula, ingen dämpning samt att tårna har mer space att röra sig än med vanliga sportskor. De är tillverkade av samma företag som gjort mina barfotaskor! Första natten i tältet var inte så kul. Det var en perfekt natt utan vind eller regn men kunde ändå inte sova då jag hade problem med magen. Så jag brukar få ibland när jag ätit gluten och magen höll på att bråka hela natten. Den hade klagat under dagen också men det gick inte över.. Hemma brukar magen bli bra väldigt snabbt, men inte den här gången! Så det blev en lång natt...

 

Dag 2

När larmet ringde på morgonen var vi rätt trötta men vi pinnade tillslut ut i mörket till köket för lite kall havregrynsfrukost. När vi var klara med ihoppackning av tält osv gick vi 15 min utan packning till en utsiktsplats över en glaciär. Det är den 3e största glaciären i världen efter Antarktis och Grönland. Vi klättrade ner till vattnet för att smaka lite glaciäris och knata sedan tillbaka till kampingplatsen.

Efter att vi hämtat upp våra väskor så vandrade vi tillbaka samma väg som dagen innan, 11km, till stället där båten släppte av oss. Vi sa hejdå till Andrew för han hade mer bråttom än oss då han skulle vandra 2 timmar mer den dagen. Från den platsen skulle vi sedan vandra 7,6 km till nästa campingplats och de var de längsta 7.6 km i mitt liv... Det regna som fasen på slutet och alla vi frågade om hur långt det var kvar sa olika. I början sa en kille 1 timmar sen mötte vi någon efter typ 2 timmar som sa att det var 1.5 timmar kvar, så det var lite frustrerande. På slutet var vi så trötta i fötter och kropp, jag hade inte ätit någonting på hela dagen då min mage fortfarande var knas. Är faktiskt lite  imponerad att jag klarade av att vandra 18.6 tuffa km på fastande mage.. När vi tillslut kom fram till kampingplatsen ville vi bara gräva ner oss i ett hål. Det var lerigt, det regna, vi var blöta, skjulet där vi skulle göra i ordning maten var mörkt kallt och lerigt. Allt bara sög just då... Vi åt snabbt, pratade lite med en spanjor som skulle vandra hela vägen hem till Barcelona på 10 år, hängde upp vår mat i ett träd för att det inte skulle bli råttmat och hoppade in i sovsäcken. Klockan var ca 20.00 och vi somnade strax därefter. Vi hade bestämt att inte ställa klockan och det slutade med att vi vaknade kl 9. 12 sömn i ett tält! Det är bra jobbat haha. 

 

Dag 3

När vi vaknade regnade det fortfarande. Våra vandringskläder var blöta och både jag och Hanna var så nära på att börja gråta. Men tillslut kom vi iväg och efter en stund av vandrande var vi varma igen. Den här dagen började landskapet förändras! Allt var så jäkla vackert helt plötsligt. Sjöarna var kristallblåa, träden var inte sönderbrända som på andra sidan (skogsbrand för några år sen som startade vid Grey), bergen runtom var jättevackra. Vi såg enorma kondorer (en fågel) flyga över sjöarna. Det regnade inte och det kom bara några vindpustar ibland. Vår tur hade helt enkelt vänt. Ungefär halvvägs blev vi uppmötta av spanjoren som skulle vandra hem till Barcelona. Väldigt intressant kille! Han hade börjat sin vandring i norra Sydamerika och skulle nu vandra upp från syd upp igenom Nordamerika, över till ryssland och ner genom asien. Väldigt häftigt! Han gick med oss i någon timme eller två och sedan var vi nästan framme vid kampingsplatsen nr 3. Som vid första natten fanns det nu en stor varm stuga vi kunde gå in i och värma oss samt torka våra kläder! Så underbart!! Vi träffade även på Andrew igen vilket var kul, vi gillade verkligen honom. Han var från Minnesota och skulle senare i år backpacka genom Europa, bl a genom Sverige! Dag 3 gick vi sammanlagt 16 km! 

 

Dag 4

Vi visste inte när vi vaknade på morgonen att detta skulle bli vår sista vandringsdag. På morgonen regnade det och ingen av oss var vidare sugen på att gå upp ur sovsäcken, snarare tvärtom. Men tillslut pallrade vi oss upp och ut. Vi mötte på Andrew inne i stugan och han skulle precis ge sig av upp till sista W streckan. Högersidan som tar en upp till de kända Torres del Paine tornen. Vi bestämde oss där och då att vi också skulle vandra upp och ner den sträckan, utan ryggsäckarna. Vår ursprungliga plan var att vandra upp, sova där uppe på ett till camp utan värmestuga (inte alls lockande) och gå ner dagen efter. Bästa beslutet vi har tagit på hela resan att gå upp och ner på en dag! Vi slapp sova en natt till i tält och vi slapp vandra en dag till. Vandringen upp var dock mördande jobbig. Nästan bara uppför i 4 timmar.. Sista streckan var tokmycket uppförs i 1 timme, helt galet jobbigt... Först gick man mer i en å än på en stig, sedan var det stora stenar på hela stigen så vi fick halvt klättra upp.. Kroppen protesterade rätt bra i början men i slutet gick den bara på automatik. Tror vi förbrände typ 1000 kscl bara på den biten haha.. Juste innan vi klättra sista biten såg vi en ascool hackspett (bild längre ner). Tillslut tillslut kommer vi fram till tornen!  Alla vi mött de senaste dagarna har inte kunnat se tornen för att det varit för molnigt och även den dagen vi gick upp så hade folk inte kunnat se dem pga moln. Men vi såg dem och vi var sååå lyckliga över det! Alltså wow vilka bergstoppar. Vi stannade där en stund (tydligen i hela 45 min) och det var nästan minusgrader där uppe. En genomsvettig kropp blir som bekant kall ganska fort så lite förvånad att vi inte frös ihjäl... Vi såg några rävar som strök runt och när jag och Hanna var en bit från Andrew så var det en räv som var typ 2 meter från honom (var så avis då...). Vägen tillbaka var barnlek i jämförelse med vägen upp och vi hann tillbaka till kvällsbussen tillbaka till Puerto Natales. Dag 4 gick vi 18 km in total. 

 

Sorry hörni för den här långa uppsatsen om vår vandring haha, hade så mycket jag ville berätta och visa. Nu är vi glada att det är över och att vi klarade det! Naturen var så galet vacker och att vi fick se tornen gjorde det hela värt det. Vi fick 4 dagar med vandring och 3 nätter i tält. Måste säga att jag är sjukt imponerad över hur mycket kroppen klarar! Helt otränad och ändå har man klarat sig så bra. En dag utan mat vår längsta vandringsdag gick utmärkt och barfotaliknande skor gick också bra. Lite jobbigt att de blev blöta så fort kanske. Nu efter är knäna lite ömma men annars mår vi fint! Vi gick totalt 64 km och vi hoppas att vi inte behöver sova i tält igen fören först kanske vid Machu Picchu. Hejsvejs! 

 

 

Ett gäng hundar som stalkade oss runt Puerto Natales och väntade på oss utanför affärer, så fina